När pulsen nått topp och svettet har samlats i groparna mellan nyckelbenen och axlarna, handduken har fått stått ut med både en och annan kroppsvätska under träningen och håret är lika blött som om det vore nytvättat – då kan en massa olika känslor sprida sig i kroppen.. Trötthet, spaghettiben, törst…men framförallt känslan av att var nöjd med sin prestation. Ikväll visade mätaren 5.3 km när jag gav upp, efter mycket kämpande och några pauser. Sammanlagt gick jag ca 200-250 meter på de där 5300 metrarna. När jag nu har återhämtat mig, samlat mina krafter igen och satt mig ner framför datorn i soffan med hud som fortfarande känns fuktig av svettet som strilade, då känner jag mig fullkomlig, som om det är det här jag ska göra, jag ska löpa, gymma, kämpa och leva det liv som jag tidigare bara drömt om..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar