Jag bara älskar den låten. Man fylls med så många otroligt bra känslor av den texten. Den stämmer verkligen också, på alla!
Lyssna och njut medans du läser i min blogg;
Att bloggen förblev tom igår ber jag om ursäkt för. Jag var till Gävle och shoppade julklappar med min kära mamma. Det var en mysig dag med många skratt och god mat
Sitter här och funderar, vad tusan gör jag vaken såhär tidigt en söndagmorgon, och just den här söndag morgonen när jag varit så trött hela veckan? Jag vet inte, jag vaknade när Alexander gick till jobbet vid 8.00, sen kunde jag inte somna om. Men är man pigg och glad är det väl bara bra att vakna tidigt, eller? Enda nackdelen kan ju vara att man inte har så mycket att göra första timmarna på dagen. Och träningssakerna har jag hemma hos mamma och pappa just nu, de hamnade där av någon konstig anledning sist jag tränade med mamma.
Mitt ben sover, och det får mig att tänka på en morgon i veckan, jag vaknar och känner att jag inte känner en av mina armar, över huvudtaget, så jag lyfter upp den med den andra armen, och släpper den igen, fast det var lite dumt, jag kunde ju inte hålla emot med en arm som inte hade någon känsel, så den hamnade mitt i min nuna. Jag blev full i skratt innan jag insåg – varför känner jag inte armen? Började klämma och vicka på den, då började den pirra lite i den och jag kunde försiktigt börja vicka lite på handleden. Efter en stunds rörande fick jag tillbaks känseln och allt har varit lugnt sedan dess, förmodligen hade jag legat på armen och förlorat blodtillförseln eller något liknande. Otäckt var det iaf.
Kanske ska man knyta fast armarna i sänggaveln innan man somnar hädanefter?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar