När sängen lockar lite för mycket.

 

Alex gick som vanligt till jobbet runt 06.30 imorse, och kom innan han gick, in och sa “Hej då”. Jag var trött som en liten Nalle på vintern och tänkte “Nämen, bara en liiten stund till”. Den där lilla stunden blev visst några timmar. Och just nu, i skrivande stund, börjar dagens sista, och viktigaste lektion. Och jag ska framgå som gott exempel? Pöh! Haha

Ska snart göra mig klar för att åka till mamma och se vad vågen säger idag. Visar den mer/mindre/lika som här om dagen när den visade 61,4? Är 62 fortfarande min målvikt? Jag vet inte, just nu känns 60 som en fin siffra, men då har jag gått ner 43 kg, ojämn siffra, hua! Fast går jag ner till 59, då har jag gått ner 44 kg, men väger ojämna kg’n, haha. Nä, jag ger mig, jag måste sluta vara så hysterisk över ojämna och jämna siffor. Men min målvikt är helt enkelt den där jag känner att det räcker! Det skulle mycket väl kunna vara nu också. Men det tycker inte kroppen. (Och jag kanske inte har något emot en plattare mage, tihi)  

Ska senare idag, vid lunch, åka upp till Vallsta och se efter Per-Arnes pollar och elda lite så att huset inte blir iskallt. Gubben själv har åkt till Romme på trav. Så då ska jag passa på att prova sakerna jag har köpt till hästen. Dessutom kanske jag fotar lite, så ni får se lille Kim!

Nu måste jag slänga på mig lite trasor! Kläm!