Drabbas ni också ibland av den där tröttheten när inget, som brukar väcka er, gör det? Så var det för mig i morse, jag brukar alltid, och då menar jag alltid, vakna av Alex larm och/el när han kliver upp och klär sig, men inte idag. Varken av larmet eller honom. Idag som jag hade tänkt vara uppe i tid för att gratta honom, han fyller 28 år idag! Jag kan, som fattig student, såklart inte ge honom en resa i gengäld för den jag fick när jag fyllde 20..(Jag har knappt råd med ens en bok)..men då vill jag ju såklart kunna ge honom en fin dag, och så sover jag bort mina planer om att fixa hans frukost och kanske sjunga lite (eller vad man kan kalla det i mitt fall) haha, och ge honom en present, men icke! Typiskt att den där “inget kan väcka mig-sömnen” infaller just på en sådan dag.
Min hals blir jag också tokig på, ibland känns både snoken och halsen bra, för att en timme senare kännas krasst igen. Mrrr! Ah, nu ska jag i alla fall till skolan, sen ska jag hem till mamma och pappa för att säga farväl till en älskad vän som tyvärr ska få vandra vidare. Det handlar om våran Rottis som fick diabetes och lite annat skit i kroppen tidigare i vinter, men inte visar några tecken på att varken bli helt återställd, eller ha någon livsgnista kvar. Det här är nog bästa beslutet för honom, hur tråkigt det än är, så det så med djur, hur mycket man än älskar dem, och de dig, så måste man alltid ta det tunga beslutet, någon gång.
Vila i frid grabben..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar